Det faller tårar från himlen

Igår natt grät man.. och det berodde på att jag tänkte på familjen. Jag har en så stark hemlängtan att jag vill bara hem nu! Men jag vet att jag ska hem nästa helg och jag måste kämpa. Det är bara det att jag tänker på det jag missar och varje dag jag inte är där. Man kan inte ta familjen eller sina vänner för givet och man inser hur mycket kärlek som finns. Bandet mellan mig och familjen känns starkare och jag har mer orsaker för att komma hem. Till tryggheten, god mat och djuren osv. Så varje gång jag ens tänker tanken eller säger något om dem får mina ögon att glänsa. Ibland måste jag verkligen trycka ner dem. Igår när jag gick å la mig kunde jag inte hindra det..."suck"

Varje dag är en kamp som jag kämpar för att jag ska klara av psykiskt att bo borta. Jag försöker göra mig sysselsatt hela tiden så jag inte ska börja tänka på hemmet. Antingen kolla tv, plugga, sitta framför dator osv. Jag visste att det skulle bli svårt men, som så många gånger innan, inte så här svårt. Vissa kanske tror att det är hur lätt som helst.. då vill jag inflika.. det är inte!

Så, behövde skriva av mig kände jag, tankarna är lite varstans nu. Skoldagen idag var inte dålig den heller. Lämnade matten hemma för trodde att vi inte hade det då jag trodde att schemat först skulle börja följas nästa vecka..dock så hade vi det så fick låna en bok. På svenskan fick vi börja läsa på en roman. Fick välja mellan 3 stycken och för mig blev det - Pojken i randig pyjamas. Hittills är den skitbra. Som sista lektion hade vi massage på gymanstiken. Här hemma har jag kollat tv, smaskat på ett sött äpple och vaniljte, ätit och ska nu kolla ett avsnitt av merlin. Innan sängs blir det att duscha också.