Har då varit hemma i helgen och det var hur underbart som helst! Var hemma i största delen, men även å handla med mamma, badat monty, promenerat, fotat, hälsat på papi osv. Det var verkligen en skillnad på tempen där och här. Fyfasiken vad kallt det kunde vara på morgnarna. Men det hindrade mig inte från att gå ut med lill monstret. Var då som sagt på promenader och en av de blev en 2 timmars tur ut till Abborrtjärn från pappa med Rocky. Kunde inte ta med Monty då mamma fixade honom. Vad härligt det kändes efteråt. Behövdes verkligen och tror han också blev glad å få komma ut på en längre sväng. Fotade då också en hel del. Kan ju säga att efter den turen blev jag ganska blöt då man vandrade ut i skogen då & då. Vädret har också varit super.
En sak hatar jag bara - fara hem igen - Känns som jag bara kom och sen far igen på några sekunder. Alla sa att det skulle bli svårt men inte trodde jag det skulle vara så här svårt att vara borta. När jag satt där på bussen igen fick jag med all min kraft trycka ner tårarna. Det bara kommer och sen blir det bättre under färden o väl tillbaka i Jacobs dunkande bil mot moster är humöret på topp igen. (om inte stressen för läxor/prov räknas) Det jag antar och hoppas på är att det ska bli lättare för varje gång. Men sorgen kommer väl alltid vara där i nån sorts form och jag måste leva med det.
Aja, nu slänger jag in en bildbomb i nästa inlägg och ska börja med läxorna med musik i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar