Vi har alla hamnat i dagar då vi bara ger upp. I alla fall jag. Då allting bara är galet fel och all hat som bubblar där under ytan far upp. Man ångrar så mycket och vill bara försvinna. Ju oftare du hamnar där i gropen, ju djupare blir den för varje gång och svårare att ta sig upp, att börja om på nytt. Jag tror inte att jag ser botten på min. Nog för att jag vill, såklart men det går bara inte. Hur mycket man än försöker tänka positivt och har sina glada dagar så kommer det alltid tillbaka.. alltid.
Man ska kunna gråta, skratta och få bli kär.
Man ska få känna sig nere eller överglad över något.
Man måste få vara en människa och känna.
Annars vet jag inte vad du är?
Och säkert alla som läst detta tror att jag är en unge som bara ber om uppmärksamhet eller nått. Men så är det inte! Jag vill bara få ut lite ur skallen.. that's all.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar