Hallå där, en evighet senare

Stjärnorna fyller ut himlen och mörkret ser man inte igenom. Rocky snarkar nedanför fötterna och känslosam musik dunsar mot väggarna. Hemma igen för andra gången denna vårtermin, eller vad man ska kalla denna halva av 2016. I vart fall i mitt dagdrömmande kom man på bloggen och tänkte, varför inte. Kanske dags att finna vilja igen, titta hit när tiden gör en rastlös i Umeå. 

Har dock gått för många månader och för många minnen för att kunna få ner allt här. Så startar lite på nytt med fräsch start. Inga stora återblickar utan fokus på nuet. Skiver ju i böckerna nuförtiden. Som tidigare sagt- mer privat, kreativare.

* Fast kan ju börja nämna med att det går asbra i utbildningen - sår, kör traktor (tippat/ skottat upp snö b.la), teori lektioner, beskärning, osv. Blandat. Men bäst trivs jag väl i växthuset med att plantera och få odla fram växter. 
Under sen vintern i december, hann man med jullov- fira jul med stormiddag, axel å polare, nyårsfest och årsdag med babe. Hemma mestadels, promenader- njutit helt enkelt. Sen med ny energi kom man tillbaka och kämpade på. Piggare o piggare. Skola, mys, umgåtts med vänner, stanturer, studiebesök och flum. Det gamla goda vanliga. 

Våren har med storm landat, slask och fågelsång. Plusgrader, upp till 11+ en dag. Även hann jag se två svanar förra veckan. Många tecken har dykt upp, klagar inte. Längtar som satan till sommaren. Behöver nog inte förklara varför. Så i stora drag rullar allt som det ska. Vi två trängs i lilla ettan.. och lever våra liv. Fått ett jobb som chefen ringer in mig om hon beöver mig, diskning mest, men ovanligt chill jobb och fann faktiskt en etta på 43 m2, som vi förvånansvärt fick. Inflyttning sker i slutet av maj. Så det ser man också fram emot. Trodde inte man kunde ta boende för givet, som dusch hehe.,- bli otroligt skönt att bo normalt.
Och då jag som älskar inredning har redan ideer på hur man skulle kunna ordna till det där. Ligger just bredvid universitetet, längst ner - uteplats. Öppen planlösning och man fick ha djur där. Otroligt vad tur vi har. Spännande o se om det dyker upp en liten hårig bebis. Dock ska man leta eget i samma veva (knasprivataanledningar).

Men tvivel, ångest som gömt sig därbak, hoppar när du minst anar det, fram vid minsta påminnelse. Trodde jag kunde förlåta men det satte sig. Sjunkt i tilit. Det går från fint till påminnelse och så känns det piss. Negativa tankar. Börjar gå min egen väg och slutar mer å mer bry mig om oss. Illa men samtidigt kanske bra att jag nu tar tag i mig själv ytterligare då man sen förra året försökt finna sig själv igen. Att sluta försöka tänka med honom i allt, se mig som ensam och bara va. Kärleken finns självklart men osäkerhet. Är jag den enda eller ett tröstpris medan han väntar på bättre. Är inte speciell utan en i mängden. Ord utan handling. Vem fan pussar 3 andra och så ska jag bara vara helt - fine.. försökt lämna det men som skrivet går de sisådär va. Med allt annat i bakgrunden har man svårt att känna att det är bara vi, från stund till stund. Lugnt att båda spanar men puss.. nja.. oklarheter och så finns dem alltid där... aahhh.. vill bara vara cool och ta bort det med en vindpust. En chill brud som inte bryr sig så förbannat mycket.. suck.

Kaos, stadigt = berg - och dalbana. 
Borde prata men så svårt. Det där med att berätta sina tankar/känslor. Jobbigt då man ständigt innan satt upp sin mur utav taggiga rosor. Stoltheten som en hinna styr. Jag är fast. Vill bra skita i det men hämndlysten tar mer och mer över och snart kanske det är försent och det är slut.
Hoppas att när man flyttar blir allt bättre. Inte klistrande på varandra. Inte för att det varit ett problem i sig men har mer yta att separera sig på. Men det går som det går och jag är ju som jag är- ett enda klumpeduns som klättrar sig upp igen från gropen.
I övrigt så har ju det som sagt varit toppen, han har ju i princip bara fått mig att skratta, känna glädje dem senaste veckorna med överraskning på tågstationen, exempelvis. Gjort saker som fått mig att tänka om, sjunkit ner i kärleken, samtidigt som man dragit sig undan - därmed obalansen.

Låter som en deppig jävel men är ej det direkt, mer ledsen ibland bara. Måste väl ändå få han sina "nere" dagar där man drömmer sig bort och önskade sig annat. Fan. Ibland tror jag nog att det är mig det är fel på. Vill ändras men varenda fuking gång går det åt helvete. Är den jag är, har man insett och bara att hantera det. Göra sitt bästa i livet. Eller?

Oj vad man gled iväg, men det som man grubblar på. Det som är skit just nu.
Problemet eller nått. Killar och sig själv. Inget ovanligt där haha..
I alla fall är det ju påsk nu, eller några dagar senare. Å här i Malmberget har man; 

• Söndag; Kom med tåget från Luleå. Uppackning, busa med hundarna- alltid viktigaste, promenader, handling etc, Till kvällen kom syrrans kille o mor med tårta. Hemma mys kort o gott.

• Måndag; Upp tidigt för att dra iväg till tjotti med mamma för att köra skoter i finvädret. Bjarne och Benjamin följde med. Först körde vi till Pauki, fikade lite bulla, fick köra tillbaka mot Nippori, genom Gutchi(stavning) mot Bottis baksida. Därbak grillade vi två lite korv och njöt. Bjarne hade redan dragit efter Nippori. Vid 4-5 tiden packade vi ihop och körde hem. Jag halva biten. (inklusive fotat hela dagen.) Otroligt roligt och saknat det, brassade på som satan så min mössa flög av flera gånger haha. Glasögon för att hålla den på plats nästa gång*. Väl tbx hem fixade man till sig och drog till Olivia där vi pratade ikapp, såg film och fick min sena julklapp (ett vindspel). Fint. 

• Idag: Handling, bus, Hirvas, pitamiddag och sen upp till Pappa där vi suttit i timmar i diskussion. Rocky hann man ut med en sväng innan jag hamnade här, mitt i allt uppdaterar min gamla blogg som legat spökliknande tyst. 

• Även hunnit förbi Luleå igen för att träffa Emma, Jennifer i lördags - övernattning, film, promenad med Sera, novell läsning, skvaller/skratt osv. Lika trevligt som tidigare. 

Så mål - ska försöka titta förbi oftare och låta tankarna bli ord. Men nu snart i sängs och så tar vi itu med imorgon. Så Emelie du som klagade hoppas du vart lite nöjd. ^^

Go'natt! 

Rofyllda vattendrag

Plasken, skriken, gnäggen, allt hördes över på andra sidan. 

Blunda, andas in den svaga vinden som sveper över vassen och hör på fåglarna som sjunger i bakgrunden. Bilarna som någonstans i fjärran far och människorna man inte slipper undan. Kanadensiska gäss. Trodde inte mina ögon när man såg stora flocken som pratar / bråkar. Fortfarande kvar. Kvar med dem få björklöv som dinglar på kvisten. Fast hostan ryter i halsen och kroppen kokar var jag tvungen att fara ut. Ron, avslappnad. Filosoferar. Skriver. Sittandes i åskådarplatsen inramad bland buskaget. Inte för länge men nog för att cyklande komma nöjd hit. 

Sängen var det längsta jag kom idag. Mådde inte bättre än igår och Görel åkte inte på morgonen heller. Såg det som ett tecken på att sova vidare. Så helg och for redan tidigare hem igår för att jag inte mådde så bra. Myst hela förmiddagen och sen ut till älven för det kröp i kroppen. Därefter handlat och ätit, pratat med papi, njutit till nu. En helt okej torsdag om jag får säga, hunnit med en del. Efter detta fram med obey och några droppar minttu i - perfekt avslut. 

Annars i veckan har man sått gräs, sett dem små kycklingar medan man rensat ekohuset, torkat rotgrönsaker, främst haft teori timmar och gjort bort röjsågsprovet (Godkänd). Väldans lugna skoldagar men gäspat å gäspat fast jag sovit ordentligt så varit ganska seg = sängen var min längtan.
Även börjat använda värmekudde nu när mina skuldror och axlar gör ont, verkar inte vara knutar så kanske en infektion? Vilket som ska man testa det ett tag och annars prova på någon salva.
Passande nu när vi börjat lära oss om örter och dess häslokraft.

***

Kanske kan nämna lite om förra helgen, fredagen åkte jag o axel in mot stan för att;

• Gå förbi banken, handla ny skrivbok (blev en röd denna gång) och sen åt ute på Ronnyas, lite finare än max i alla fall. Fick med lite minttu tillslut från systemet innan vi bussade tillbaka. Blev en typisk fredagsmyskväll med gött, film för mig sedan. Hann säkert skriva lite också före en berusad kille kommer innanför tröskeln efter vad som tydligen inte slutat så roligt utan utgång. Se till honom och somna halvers uppkurad på sidan vid alla kuddar vid 3 tiden.

Lördagen som man egentligen borde varit peppad på krog, gjorde ej. Seg och lusten fanns ingenstans att finna. Så slutade med att "partyt hamnade här. Lagade korvstroganoff för 3 då Fanny skulle titta förbi, blev väldans lyckat fast man glömde köttbuljongen. Pratandes i timmar om allt möjligt som vanligt med shots där i mellan. Börjar med egna skvaller sen djupare om världen. Trevligt minsann. 

    ***

Klätterapa

Inspirationen drog med sitt bagage och lämnade mig tror jag. Hm nej lite lämnades nog kvar här bak, ska bara gräva upp lite så återkommer jag strax...

***

... Det pirrar i händerna när jag beskådar bollpilarnas prakfulla stammar och kronor som täcker

himmeln likt ett tak. Barndomens klätterapa vill upp i trädet, luta sig bakåt mot en stam och blicka upp. Försvinna inåt. Hostan retar i halsen. Men måste hålla självdisciplin, ta ett tungt andetag av den svaga kylan. Tittar omkring, alla springer hit o dit med sågar, krattor och tillslut kommer min stund. Upp i trädet för sågning. Skönt att åter få nudda sitt lilla jag från förr och skratta åt hur dum man ibland kunde vara. Som en gång när vi var ute och lekte i träden, råkade jag glida av och fastna med huvan i en gren, tur nog var kompisen där / var inte högt upp. Läskigt för stunden men inte hindrade det en från att fortsätta klättra och åter falla fler gånger vid andra tillfällen. Jo älskar att sitta uppe i träden och i en annan vinkel, högre upp kunna bevaka omvärldens filurer.
Fast när man mitt i all uppståndelse sågas en gren av som studsar mot en bilhuv (puckla) haha ojoj det var väl inte direkt planerat. Men sånt kan hända med lömska trädslag som denna.

Vilken lycka sen när man åter fick sitta i bilen över åkrarna hem. Ledig. Njuta med att handlat mumsigheter hem- lagade för en gångs skull fisk, denna gång för första gång i ugn med abbas sås och egengjord potatis. Resultatet = riktigt gott. Det tog dock nån timma i samma veva pratandes med papi i telefonen och nu har man receptet på korvstroganoff som blir på lördag. Men hann bara äta, diska, tända ljus o nu sitter man här i nästa del av godsaker. Film/anime med gött å trocca. Perfekt.

Förkyld i brist på annat

Ånger, varför får man den känslan. Beslutångets. Att välja kan vara svårt. Gå efter vad hjärtat vill men samtidigt lyssna på hjärnans ansvars, vettiga beslut. Eller tvärtom. När man vet vad man borde göra men vill något annat, hände mig imorse. Redan kvällen innan gick tankarna omkring men hamnade i gråzon. Att göra det rätta. Men när alarmet ringde välte det över att följa hjärtat och sinnet att stanna hemma. Men direkt efter beslutet hamnar man i ånger. Valde jag rätt eller inte. Var det rätt av mig att bara vara borta, missar jag nu något viktigt. Svårt för mig att bara vara borta från skolan. Men nu sa den andra sidan ifrån. Röda ögonen, seg i kroppen och ont i halsen. Jo min tur att hamna i förkylning. Kände av den redan igår och slumpen när Mona säger på morgonen att om man har det ska man nog stanna hemma. Själv satt man där med symptomen.. haha
Så främst kanske varför jag tillslut beslöt mig var nog hennes ord i bakhuvudet dök upp och hänget i själen.

Denna för- o eftermiddag har med andra ord inte varit mer än lugn hemma dag med en snabb utgång i kylan för bokning av tvättstuga/posten. Sett anime, läst lite om röjsågning, myst med babe, sov till 12 (heh) och sitter nu insvept i filt med lillen i famnen drickandes på te, funderandes på vad mer man ska göra av timmarna som är kvar.
Kanske kolla vad som händer i norr, plugga mer eller varför inte vara lite kreativ. (Det enda som saknas nu är min bebis, ja alla vovvar) Vi får väl se och hoppas man inte är värre imon. Då måste man till skolan då vi ska ha röjsåg hela dagen. Blir nog roligt men ska försöka att behärska min osäkerhet / nervositet så jag kan prestera bättre.

Drunknad i saknaden

Saknad. En känsla som ligger i bakhuvudet, lurar och dyker upp när minnen kommer drömmande tillbaka. Perioden för detta verkar vara nu. Saknar alla. Går ofta bakåt i minnet, helst om något får mig påmind och då är det kört. Känslan är dock ej så stor att jag hindras av den, men mer skumt. Kan kanske bero på att jag nu redan hunnit vara här i 6 veckor utan att farit upp. Det längsta hittills.
Så lovet om tre veckor suktar man efter- funderar på att stanna en natt i Luleå och sen vidare.

Fast där har redan snön dykt upp på vissa fronter. Lite tråkigt då jag inte vill ha snö än, redan här börjar man känna av kalla nordanvindar nu i helgen, storm med inslag utav regnmoln. Kala träd, gula löv och flyttfåglar. Samtidigt som man anpassat sig till hösten vill man att den ska stanna så, i alla fall till december, sen kan flingorna dala ner. Innan julafton ska det vara vitt på backen.
Det som är med hösten är att det fortfarande har lite grönska men myset växer. Långa nätter gör att nu börjar ljusen tändas, höghalsat, varma drycker och ja kvällar är kreativa. Perfekt för lilla mig.

Annars har helgen levererat. Fredagen var en riktig "dags för fredagsmys" med att handla gött, kolla film, ja helt enkelt bara va/flum. Sen vaknade man upp till fågelsång, halvsovande innan man steg upp, ordnade till allt och åkte iväg med bussen till Agnes sådär två veckor senare. Varit ganska inne i allt, stress osv att det var skönt att komma bort en sväng. Blev full diskussion och sätta ihop byrå, insvepta utav flyttkaos men jo... fin lägga. Inte lite avis. Men inte åt öst,  har nog börjat bli ganska fäst vid detta ställe. Innan elva tiden satt man runt bordet med skissakerna framme. Fast tröttheten slog ut mig ganska fort när man plötsligt somnar efter 1 - typiska "ska bara blunda en stund"inträffar.

Tittar fram från mörkret och upptäcker min miss sådär 8 på morgonen, halvsover en timma till innan man tillslut stiger ur sängen, sätter igång anime med mackor mumsande på. Därefter ta itu med städningen innan mina ben åter får sig en promenad. Målet nu - ersboda. Rände runt där och fick med några saker extra; ljus i massor, muggar/shot glas och skaljacka/fleece. Nöjd, hungrig och hamnade i samtal med mor väl hemma. Lagade middag under tiden och sen en stund senare kom Axel. Resten av timmarna till nu har varit typ lugna, mys.

Skönt att veta också är att denna vecka äntligen inte har några prov och är ju ledig fredagar så med röjning på schemat ska nog helgen snabbt åter komma till tröskeln. Men denna om något har varit i behov av vila. Därmed kan jag ändå somna med ett lyckorus även om måndagar är tyngst.

Förlorad i ingemansland

Förlorad i landet ingenstans, bortdriven med höststormen som med arga klagomål drog över staden, över åkern och vidare in mot kalla själar som öppet blottar in allt i sina hjärtan och muren åter omvandlar skönheten till rosen med nya taggar. Kan inte skaka av känslan på tomhet fast omkring mig skapas glädjen och skratten ekar genom spruckna läppar. När man livet ut aldrig litat på sina ögonen och smekt skuggorna i vardagen. När tanten inom sig i lugnet stannat kvar i hörnet och styrkan svagt bubblar under ytan, hur bryter man sig fri?

Kan man någonsin finna helt sig själv om man alltid förändras med åren. Om man alltid tittar på andra, jämför och inte vet var benen står, när man bara är i bitar utdragen i rötter, långt under jorden, gripandes på luft, att vilja komma fram till ytan i sin prakt. Kommer man någonsin dit om man alltid varit i skuggorna, tiliten alltid är i dvalan. Ska masken med sin färglösa känslolösa tunga börda stoppas på åter eller finns glöden brinnande kvar djupt någonstans. Från dag till natt, sol som måne,

Visslande på sin flöjt ute i skogen bland korpar att dansa runt, smycken i skogen som bländar ditt förstånd medan rånet står ute på myren. Jag saknar trollen under huset, historierna som talades och äventyren i mystikens värld. Otygens sanna natur visades sig, magin likt pulver for över oss medan feerna talade om den stygga varulven som strök i mörkret. Jag saknar tiden då vännen var en vän, jag saknar barntiden i träsket där varelserna fick liv. Ljusen tända med radion på. Blanka blad eller korten utspädda på bordet medan chokladen rykte i koppen. Jag saknar den själen jag en gång kände. Lodjuret som strök omkring vargens fotspår, ingen av dem i rädsla. Det var vi mot dem i alla årstider.
Jag saknar dig.
Vem vet om några år hittar vi varandra igen, när vi någon gång i skogen vandrar förlorade i våra minnen, finner vi trådar som länkas ihop och stryker in på samma spår. Den dagen när vi förstår varandra igen, när vi behöver varandra kommer. Som en hjälplös svart svan i fruset vatten väntar jag, på den dagen då vi ropar på varandra.

Förlorad in i kärleken byttes en del ut, hjärnan slog om till vad som kan va både bra som dåligt. Ångrar inget men samidigt allt. Dock brast nästan hjärtat en gång, händer det igen? Älskad och älskar, banden som stärks var dag som seglar förbi. 

Trots berg- och dalbana livet som försiggår för människan, för djuren och världen står vi kvar på benen och kämpar för det goda eller onda, välj själv. Försöker, men nog? Frågan om vad som krävs att bli det bästa jaget. När är du fullständig. Stannar här för framtiden är för läskig att tänka på, att vara fast i gråzonen mellan då och fram är lika skrämmande som den läskigaste skräcken du kan föreställa dig.

Tiden för passioner finns i övertiden när inspirationen på natten binds upp med myset till en bomb som sakta smäller av. Som röksvampar pyser ut. Latheten tar mer än ofta över och klagar. Måste släppa taget. Gå över ännu en trasig bro i hopp att livet inte sabbar för en. Vad nu meningen med existensen kluras ut. 

Ja såhär går det när gröna boken för tankar är slut, när sista bladet är fullskriven med blyerts. Då finns denna kvar för att kunna ta bort tyngden för stunden. Vare sig man läser detta igen eller inte. Blommor behöver få sin börda bortrensad och lättare att resa sig från graven. Även dem som försöker bära allt och bevisa sig, Dem har inget val.

Skördefest

Huvudvärk, less, trött, ofokuserad, slutkörd på plugg - mina första tre dagar i veckan, undantag med röjsåg hela gårdagen som var himla skoj. Dock nervös när vi skulle från sly på större stamstubbar  = gick inte så bra, var för snabb i svepen när jag blev osäker. Så det får man träna på.

Morgonen idag började med att göra bort mark provet som sugit upp alla energi, gick sisådär med få frågor å så avlastande känsla när det var klart. Sedan förbereda skördefesten/knytkalas. Vardera grupp gjorde olika rätter. Allting var riktigt gott, helst soppan o efterrätterna. Som en köttbulle rullade man hem och somnade i två timmar, duschat, pluggat på sista provet och hunnit hålla mig uppdaterad med vad som händer uppe i norr.
Jo gud vad jag vill ha helg efter denna skitvecka i ork. Aldrig varit såhär trött och stressad. Fy blä nu blir det snart säng och så gör vi bort fredagens skola, sen helg med mys o gött, slappa hela dan. woho

Nostalgiska känslor insvept i hösten

Genom spräckt skärm i tusen bitar ser jag ner på världen, men den fungerar, det är vad som räknas. Att kunna se världen, dela med sig och åter upprepa samma sak i tusen bitar. Var som helst. 

Höra ljuva sånger eller titta på bilderna som får mina läppar att le. 

Kärleken blomstrar och 9 månader senare står vi här, redan nio månader har gått sen vi sa till varandra att det är vi mot världen, i nio månader och lite till har jag känt min bästavän och kärlek, dagens tankar har cirklat kring minnena, hemlängtan och äventyret blev att cykla till en magisk plats längs älven där fjärilar & trollsländor landade på en medan samma bi suktade efter min sockerbomb till dricka. Kameran stod redo och båtarna fick vattnet att bilda vågor. Solens svaga strålar nådde mig just innan höstvinden förde med gula löv intill mina ben. I örat hörde jag pappa som berättar om veckans skvaller, saknade familj. En månad har gått och först nu känner man draget mot kalla norr. Till promenaderna och barndomen. Kan man smått blivit nostalgisk därute. Picknick imon kanske?

Lördag natt, som i vanlig ordning är ljusen tända, musiken på, trocca bredvid, men i sitt nya boende med min babe som framför spelar. Sambos. För tidigt? Nej, aldrig. Lycklig nu, hamnat i balans, allting känns rätt. Det enda som saknades var honom. Rutinerna har börjat sätta sig. Ser nu till och med framemot måndag, åter till skola efter praktikvecka på Blomsterlandet i området; lärorikt o roligt samt ibland långtråkigt. Blev i gott som förväntat med spring i butik med att fylla på varor, lära kassan, ogräsrensa, observera kollegorna och främst Nina som ville lära ut till mig hur allting fungerar. Igår så bjöd hon mig på lunch på Garaget (smakade anka för första gången - kyckling relaterade smaker) och innan hemgång bjöd dem som tack för tjänsterna på kruka/blomma. Även fast det varit bra blev man himla trött innan hemkomst tyvärr. Slutade vid 3 (6 tims pass) och väl hemma blev det plugg, mys, film, sova, ink. handla/duscha - det vanliga. Dock har veckan känts som en enda lång dröm/helg, då man kommit hem slutkörd till en kramgo Axel som funnits runt hörnet. Bästa beslutet so far!

Åter till idag, efter spenderat några timmar ute åkte men hem till en invirad hjärta tittandes på fotboll som då pågått hela dagen. Bra matcher med många mål. Därefter mys med avsnitt av new girl m.m.

* Sammanfattat - knäpp, älskad, tröttsam, glädjerik, rofylld *

Njutit av varenda minut som runnit likt sanden i timglaset - vart en skön lyckad vecka

Halvåret senare - uppdatering i kort

Gokväll bloggen!
Har inte varit här inne på evigheter och helt ärligt var det en slump att jag ens kommer ihåg den. Men var ju min flykt, ett ställe att bearbeta dagen och ha som en dagbok. Tyvärr gått för lång tid att berätta allt galet som hänt. Mesta hamnat i gröna boken, men nu när man ändå hittade hit igen kan man ju ta igen lite. Knappt man minns allt.

Till att börja med så for man ju fram och tillbaka i Lärkan, Gällivare och runt i LÅ. Sista terminen var väldigt lugn så var inte mycket i Luleå utan mer i hemstaden. Där man träffade alla, kändes mer värt att åka upp. Längtade otroligt till studenten som snabbt kom fram till tröskeln. Men innan det hade man 2 känslopiss månader med högskoleprov, sjuka. Kortvarig depression som man klättrade snabbt ur med viljestyrka tillslut, tur nog innan man tog sommarlov - är minst sagt en minnesfull dag full i fylla, adrenalin, skratt/skrik. Stannade i stugan också en natt med babe å mamma innan man åter åkte vidare.
Och där har man varit hela sommaren; Hunnit med lite som mycket och inte ens hälften av alla minnen skrivs ner
Jobbat på lkab(städ), umgåtts med vänner/familj/pojkvännen, solat det lilla man fick, badat, rest, Sjöfallet, grillning, mys, promenader, fotografering, kärlek, gråt, begravning, målat, läst, teenights, fester, djuren och bara njutit av ledigheten! Njutit av att vara hemma men med spänning över hur hösten skulle bli. En regnigare sommar men djurrikare- haft allt från fåglar, igelkottar till rävunge, renar på kilen osv. Slutsats = roligt om något!

Dock vart det tjorv med utbildningen jag sökt. Kom in på reserv tillslut en månad efter alla andra, allt slit, varit som hökar över viva och då boende vart fixat åt mig, åkte vi sedan ner sista veckan i augusti, med den lilla packning som varit med hit o dit. Men en växelfel en liten bit på resan slutade i några tims. försening. Så hann tyvärr inte göra allt man tänkt med mor lilla innan hon sedan på söndagen körde hem. Runt lite på stan, ersboda, titta på forslunda. Lämnad därefter i min första egna "lägga" med toa, köksgarderob och lilla inredning. Har allt förutom en bra dusch. Nöjd!

Första 2 veckorna upptäcktes en del av stan, stressa över skolan, jobbsökande, häng med dem andra 2 - Agnes o Axel, försökt hitta en rutin, balans, ja landa helt enkelt. Började känna mig hemma väldigt fort och för 3 v sen startade jag på Forslunda. Jag och Görel nya tillskotten. Kom överens med henne direkt o alla i klassen är så underbara, men äldre. Dem flesta med hus, barn och karlar. Men med tiden har man mer o mer börjat känna sig säkrare, mindre ny.
Helst nu i veckan fann man sig själv och gjort bort dem flesta prov, varit på studiebesök, o känns mer som ett jobb än skola då vi i princip bara har praktiskt just nu med rast/lunch och går nästan alla dagar till halv 4. Men har hittills haft jätte trevligt och detta är min grej. Dock odlingen blev en rolig bonus att få lära sig mer om.  Fått t.ex. varit med om morots/potatisuppdraging, skötsel, planterat frön/sticklingar/lökar, beskärt, växtkunskap ..

I stora hela trivs jag otroligt bra här nere med älven som inte rinner långt ifrånområdet, kanadegässen som skriker flygandes förbi- bor utanför stan mer mot landet. Vackert här. Utöver, Axel/Agnes har även Fanny & Sebbe flyttat hit så himla trevligt att ha folk man har bra band med.
Och nu i helgen blev det beslutat att pojkvännen skulle flytta in här så lilla läggan rymmer två framöver. Å pratikvecka på Blomsterlande imon = ser verkligen framemot det!

Som jag försökte hålla fast vid "Allt ordnar sig i slutändan" och se, var bor man. Äntligen börjar mitt andra kapitel i livet i en stad som inte kunde passa bättre in. Får se om man kommer fortsätta skriva här, men tids nog återvänder man...kanske

Några få bilder från lovet

Emelie

Tillbaka för stunden. Svårt att finna inspiration eller tanken alls att skriva här. Men Emelie påminde en häromdag och velade ha mer inlägg - så hej emelie! 

Om annat så var man hemma förra helgen. Först förbi Emma under torsdagen under snökaoset... eller man kan ju egentligen inte kalla det kaos då vi är vana med snöstorm.. så i andra ord, kan man väl säga att det har kommit mer snö än vanligt, rekord på 1,5m från i tisdags. Det första jag tänkte när jag vandrande runt i staden var på Malmberget och på att det inte alls ser ut som Luleå med så mycket snö. Ganska vackert i sig ser det ut men liten irritation över att få i ansiktet och ej ha något fotfäste.
Men under den kvällen hos henne såg man nya animer, bakade och hade det allmänt lugnt, vaknade upp tidigt och fortsatte se hur stormen aldrig verkade vela sluta. Jag for sedan hem på eftermiddagen och gjorde i ordning i lägenheten för mysfaktor = ljus, musik, uppladdning av filt, böcker, papper, pennor, och datorn inne i vardagsrummet. Med en del gött.
Så i princip såg hela helgen ut, med sysslor och kontakt med familj, pojkvän, andra och ut nån sväng.

Under veckan har skolan bara rullat på som den brukar med roliga bildlektioner, tråkiga teorier men härliga hål med gänget. For ut till hamnen å fotade, i kylan, solnedgången till fotolektionen, for på stan med Olli där vi vandrade runt - inhandlade, snackade med en gammal estetare etc., haft deep talk med henne som man inte haft på ett tag, bestämdes sen i tisdags att jag nu officiellt är vegetarian.
Har ju funderat på det i över ett år men har som aldrig riktigt blivit det. Utan trappade ner med kött, provade på vegetariska maträtter och fått lite mer kunskap. Men så igår hade vi ett rejält samtal om djurplågeri m.m och hon frågar mig varför jag inte är det. Jag har ju som sagt pratat om det men beslutsångesten har legat mellan det att man gillar kött och att sen titta på industrin får jag ångest. Så när jag dem senaste veckorna tittat på kött har man gjort det med mothugg. Så nu är man då vegetarian.

Slingade mitt hår, ska boka tatuering och Axel kom å överraskade mig i ondags. Bestämdes att han skulle komma ner istället men visste inte när. Skumt hur jag bara efter haft snack, funderat och tänkt blev paff över hur typ nervös jag blev och kunde inte få mitt hjärta att sluta pumpa snabbt, kramade om han och se han med nya ögon. Väldans konstigt när man tänker tillbaka på det.

I helgen blev det en flumhelg med han å olli, fredrik- for förbi dollars, myskvällar med film och bara massa skratt o gött. Men har en dag kvar, är ju trots allt bara lördag och natten är ung som man säger. Så nu blir det ut i solvädret, promenad med Olli- fotografering. Sen ser man resten av dagen bär vägen.

Hur kan kärlek göra en så tom

Glömdes bort. Inte haft tid. Tanken har inte slagit och varit för upptagen. Det är väl några ursäkter för att inte alls skrivit något här, utan blivit i den gröna boken mest då jag velat skriva mer detaljerat.

Har varit ganska kaos i skallen och känslor på sista tiden

I alla fall har tiden verkligen flugit förbi och nu är man redan på år 2015, som började väldans bra. Har varit med om så mycket att allt går inte att få nerskrivet här men kort o gott; 
*Under resten av lovet spenderades den mest med A (hemma o hos han) - mys, spel, snack, flum, film, häng med polare etc o sväng till deras stuga i Kilvo.
*Drog på krogen en sväng med Jaz, Alia där man mötte upp Linette o Agnes. Trippelt så roligt sen förra gången vi var på björnis- dansade, drack och träffade på folk. Var också mycket mer folk än sist. Sen har man också umgåtts andra gånger med Agnes o Linette med deep talk, cod.
*Annars hemma varit på promenader, umgåtts med familjen och det vanliga.
Under nyår spenderades den med A först en stund hemma hos mig och sen vidare hos han med hans polare - middag, brädspel, flum och kolla fyrverkerier. Träffa hans släkt. Riktigt trevligt. Å sin fina nyårskyss hihi.
Fick också en veckas extra lov innan man drog ner i all hast med tåg med A till Luleå.
*Väl förrförra veckan försökte man återgå till gamla vanor... gick inte så bra. Men hade det härligt och helgen blev som roligast med han, olli å fredrik. Fick också träffa gänget o höra deras skvaller.
Först förra veckan, när han tråkigt nog drog på söndagen som man först under onsdagen i solvädret kom tillbaka till verkligheten och kunde fokusera på lektionerna och inte låta tankarna driva i väg någon annanstans. Har varit i sådant kärleks tomma tillstånd att jag inte alls kunnat tänka klart.


Dock drog man upp på torsdagen med 44:an (4,5tims buss) med Emelie. En ovanlig tur med första timmen att jag kunde för en gångs skull prata ut med någon. Behövdes märkte jag. Sen resten av turen musiklyssnande o väldans taggad till att komma hem. Mötte på en nylig påkörd älg å bussbyte innan man nådde Gelka. Där for man först förbi A med paketet o märkte då när jag kysste han hur mina ben skakade, hur små nervös man egentligen var...vojvoj.. Nånå sen hem och dagen därpå ut på promenad, banken, handla, förbi pappa o fixa sig innan man åkte ner till Gällivare igen. Sov över hos honom och hade det mys, tacos, flum. Felix o Erik kom förbi och Nike - sen kväll, i sängs vid 6 som vanligt.
Dagen därpå drog man ut i tre timmar innan jag sedan vid 3 åkte hem, åt middag, busade med hundarna och for till  pappa. Hade ut kaninen, hunden och satt sedan i timmar å diskuterade med papi. Längtat till att få vara där. Sen slog tröttheten ut åså, så blev att sova hemma. Väl hos mamma hade vi lite deep talk innan jag vid 23 la mig. I gråzon-.
Under söndagen kändes man sig på bättre humör, vakna upp till sol utan moln och en galen liten leo i famnen kan man inte mer än le. Så innan frukost for vi på en kortare promenad, packa o sen till A igen. Där man som vanligt inte kan hålla sig vaken mot hans bröst.

Hann vara där i några timmar innan man sedan åter tog bussen igen till LÅ och nu sitter man här, med ljusen tända, deep dark indie i högtalarna och ett slaksväder utomhus. Bokstavligen talat ser det ut på fönstret som det spöregnar. Menmen denna brud med ont i huvudet (då jag i morse insåg att jag inte ätit något vettigt på ca 24 timmar heh) ska nu göra läxa, mysa o kanske vara lite kreativ med pyssel, läsa och skriva. Är äntligen lite mer i gamla vanor med något extra i hörnet.

Christmas X

Om några timmar är julen över och vill inte. Dagen har varit från första morgonstund helt underbar. Att vakna upp med charmi och sen spendera hela dagen med familjen, äta julmat, kalle anka, besöka mommo & sen hem för att öppna alla paketen. Har fått så mycket fina klappar. Bara i massor av sådant jag velat ha, allt från böcker, koppar till skönhetsprodukter. Ja, oj vad julen är en mysig högtid. Nu här under kvällen, så full i mat att det känns som man ska sprängas, har man satt igång ljusen, musik och ska snart spela kort med systeryster (om hon inte är för inne i sin serie haha) eller annars kanske skriva i min nya bok, läsa, mysa ut dem sista timmarna. Leo har i alla fall nöjt somnat bredvid. 

Upsidedown

Allting är bara så upp och ner, på ett positivt sätt. Vet inte vad jag känner riktigt, som i en dröm. Driven i mina egna lilla tankebubbla. Glädje blandat med kaos och ren rama paniken. Förvirringen med klarheten. Dessa dagar går ju knappt att beskriva alls. Kan bara säga att man haft de mys o en sak som jag aldrig kommer prova på igen... aldrig.. 

Kort å gott, trevliga dagar och om några till åker man upp för jullov. Längtar så!

Likt ett spöke far dimman över stan

 Blir bara bättre och bättre dessa helger och veckorna. Tiden går verkligen såå fort. Redan 5 veckor har gått sen jag var upp sist och mindre än 2 veckor till jullov.. wow, inte länge innan sista året på gymnasiet är förbi och man ska ut å flyga ännu en gång. Men till dess kommer jag njuta, gråta och allt därimellan.

Insåg när jag satt på bussen i torsdags, innan verkligen jätte glad och taggad inför vad som väntade, att de känns som jag förut kände när jag åkte från Gällivare - saknad. Att känna sig lite ledsen att behöva fara iväg. Mer ju längre bort man kom. Så fort jag insåg hur jag tänkte slog de mig att jag verkligen känner mig så hemma här och bara med de att dessa 5v varit underbara med många händelser. Positivt självfallet men de blev som en ögonöppnare över hur jag ändrats med inställningen och att jag kan klara mig längre och längre utan att känna impulsen för att åka upp. Resan gick lugnt, rullande band med tankar o somnade för stunden. Inte alls många som åker med den här sena bussen, till fördel. Väl hemma hann jag inte göra mer än att packa upp, hälsa på alla, äta och sen sova.

Dagen därpå vaknade man upp vid 9, såg hur fint färgerna flöt på därute med sol. Så de första man gjorde var på med kläderna å ut för fotografering, sen frukost och mot stan med syrran. Vandrade runt där ett tag, funderade på julklappar och åter hem. Mörkret hade redan fallit så blev en promenad med mamma innan maten slank ner i magen, tv tittande och sen kortspel, deep talk o gött med syrran. Först efter 2 tiden kom båda i säng. De där med mörkret tidigt piggar inte alls upp en.. blää..

Under lördagen for man ut på en lång promenad med rocky, hade ut kaninen, kolla läget med pappa m.m. På eftermiddagen fick man skynda sig med fixningen, packandet av de lilla man skulle ha med och for sedan till Jasse. Där fortsatte samtal efter samtal tills vi bestämde oss för att dra till hennes arbetskompis, sen på krogen, impulsivt.. dock innan for man en runda i gelka med kitok. Trodde först att de skulle bli lite stelt hos denna arbetsvän, ida + kompani, men var bekvämt o skoj, vid halv 12 for vi till krogen. Var fundersam om de skulle vara mycket folk och jodå, många ansikten man kände igen å vissa som jag inte sett på vääldigt länge. Vi dansade, for runt och pratade här o var. Efter stängning-vidare mot manuella o sen hem. Kortfattat med inga detaljer, nej, men kan väl säga att de var en igen superrolig kväll som jag blev riktigt nöjd med. (orkar inte ta med alla heller hehe)

Under söndagen skulle jag äntligen umgås med Agnes som man inte sett sen jag vet inte när. Även här timmar med babbel och komma ikapp varandra. Så slutade med att i sista minuten hann vi gå runt på marknaden i kåkstan. Men bestämt att vi ska göra om det & krog till lovet. En lugn, harmonisk, kall kväll. Idag fick man vakna upp vid sju för att sedan bila ner till Luleå å här sitter jag, nerbäddad, musiken igång, uppackad i väntan på mamma o syrran då vi ska fa på willys å max. Skönt att omväxlingens skull få åka bil och jag bara ler, ler o har glädjefylld själ som räcker hur länge som helst. Springer verkligen på lyckorus. Blir som en energiladdning att åka hem.. oftast.

Så ser framemot dessa veckor då utöver planer med Agnes, Linette så har man med Jasse + de att vi i slutet av nästa vecka ska fira Emma som fyller 18 år! Planerna till dess är göra bort läxor, prov och handla/göra julklappar osv. Inte så dum första termin.

Vad montro kan man förvänta sig av nästa?

Dansar på bubblande glädje

Veckan har än en gång över och den har väl under skoldagarna varit desamma - plugg, suttit i kulturenshus å läst, målat på hålen, trött med inslag utav ont i svanken som gjorde bensmärtor under onsdagen = fick knappt någon sömn = försov sig = jag var en dosad, seg, sova under dagen person på torsdagen. Forsov mig också den dagen fast egentligen inte. Utan kom utanför norrbottens teater vid 9 när jag möter på Fanny, som går mot motsatt håll. Självfallet frågar jag ju henne om vi har lektion, nej, utan den dagen fick vi (som jag glömt bort) komma om vi vela... suck.. men jag hjälpte henne fota sin bild så kom inte dit helt förgäves. Därefter åkta jag hem och hade sen två lektioner med prov. 

Men vilken helg de varit. Otroligt underbar och bara så mysig. Under fredagen efter skolan var man lite nervös, sprang runt i läggan (haft den ensam), städade, fixade mig och inväntade dem andra. Med Jen och Emelie som först kom lagade vi go'middag, vegetariskt och tog de lugnt innan Fanny kommer med Johanna. Å Klara. Dem var inplanerade. Men sen kom Sebbe och Ludvig, dock drog Johanna o Ludvig ganska snabbt, så kvar vart vi med intensiv kortspel, dans, flum, spå i kort och babbel. Jag kände mig lite rastlös men väldigt glad för ville bara iväg mot krogen. Som tillslut blev av. I början var de lite långsamt men sen då banne mig blev de ös. Massa dans, drinkar, tungt med folk, träffa på Klaras bror och skratt. En av de roligaste utgångarna hittills. I slutet av kvällen när vi skulle hem fick jag o Fanny springa till bussen för att kön till jackorna tog sådan tid. Vi hann och bestämde oss att vi måste göra om detta med nästan kollapsade lungor. De håller jag sannerligen med om! ^^

Vaknade upp morgon därpå med en liten huvudvärk o fint väder, städa, fixa sig och vid 11 stå och måla på öppet hus i studion i bildsalen. Var så fokuserad på mitt och borta i dagdrömmandet att jag inte ens märkte att vi slutat innan jen säger till mig.. hehe. Efter de bussar vi fyra mot Emma för övernattning. Där har vi flummat, lagat middag, sett film, promenerat och över en kladdkakebit skratta/snackat i timmar innan de vart dags för john blund att slå in. Där på slutet var man så slutkörd att jag knappt orkade hålla upp ögonlocken. Så idag har man inte alls hunnit med mycket, inhandlat, snackat med jaz (som också haft en galen helg) och skrivit i gröna boken. Blir väl en vilosöndag som vanligt men är ledig imon =  toppen! + vara med fanny. 

Frostkyla

De var banne mig en frostig morgon promenad, en kyla som tränger in i huden, griper tag och fryser fast. Inte ens fåglarna sjöng. Men därute på berget åkte massor med människor skidor i alla åldrar och jag var nog en av de få som faktiskt gick. Även fast jag nästan förfryste mina fingrar, blev skraj på hemvägen då jag knappt hade någon motorik i dem, så var de härligt och uppfriskande. Var ett tag sen sist. Fast på hemvägen kan jag ju inte förneka att man längtade till värmen, te och mysa ner i varma filtar. Som man då gjorde. Dock har jag ont i svanken efteråt som troligen går bort imon och min lingonvecka satte fart. Passande. Annars har dagen varit väldigt mysig, har målat, pratat i timmar med mamma, nästan somnat utav värmen och tittat på de senaste tvd avsnittet medan man mumsade på mörk chocklad.

Igår var också perfekt då jag började på målningen, hann skriva lite och sen umgåtts med Fanny. Hade visning av hennes lägenhet och fick testa på spelet dragon age därefter vi vandrade hem till mig och lagade middag. Sen under kvällen kortspel, gött och diskuterat ämne efter ämne, om allt möjligt. Å så ska de va, sådana personer klickar man bara med och är väldigt glad över att träffat henne. Mycket gemensamt och samma "dåliga humor". Alltid roligt att lära känna nya människor. Helst dem man känner sig så bekväma med och skapar bra band, sådana vänner som stannar kvar (förhoppningsvis haha).

Annars har man ju fått klumpen i magen bort, i princip och satsade på att inte göra ett skit inom skolämnen i helgen. Inte för att jag är helt less men anser att jag ska ha lite fritid. Em.. och ser framemot att åka hem om två helger. Första gången jag varit borta såhär länge, 5 veckor totalt blire. Utan att känna ångest eller ensamhet. Jag tänkte på de i bussen häromdan, hur hemmastadd jag faktiskt är här nere. Att jag sett samma sak varje dag men ändå ser något nytt. Som att man bott här hur länge som helst fast ändå inte. Att man inte längre säger till andra att man ska hem när jag ska till Malmberget utan namnet istället. Vanan har lagt sig och de är skönt. Vi pratade om de igår, att vi kommer nog ha de lätt att kunna flytta ännu längre söderut och att vi psykiskt blivit starkare. Vet vad som gäller osv. Är förbered. Men samtidigt har jag ju blivit van, trivs här så de gör ju att jag inte helt vill flytta. Dock kan jag ju efter utbildningen komma tillbaka om man känner för de. Så de löser sig i slutändan. Upp blir nog aldrig utöver besök.