Klätterapa

Inspirationen drog med sitt bagage och lämnade mig tror jag. Hm nej lite lämnades nog kvar här bak, ska bara gräva upp lite så återkommer jag strax...

***

... Det pirrar i händerna när jag beskådar bollpilarnas prakfulla stammar och kronor som täcker

himmeln likt ett tak. Barndomens klätterapa vill upp i trädet, luta sig bakåt mot en stam och blicka upp. Försvinna inåt. Hostan retar i halsen. Men måste hålla självdisciplin, ta ett tungt andetag av den svaga kylan. Tittar omkring, alla springer hit o dit med sågar, krattor och tillslut kommer min stund. Upp i trädet för sågning. Skönt att åter få nudda sitt lilla jag från förr och skratta åt hur dum man ibland kunde vara. Som en gång när vi var ute och lekte i träden, råkade jag glida av och fastna med huvan i en gren, tur nog var kompisen där / var inte högt upp. Läskigt för stunden men inte hindrade det en från att fortsätta klättra och åter falla fler gånger vid andra tillfällen. Jo älskar att sitta uppe i träden och i en annan vinkel, högre upp kunna bevaka omvärldens filurer.
Fast när man mitt i all uppståndelse sågas en gren av som studsar mot en bilhuv (puckla) haha ojoj det var väl inte direkt planerat. Men sånt kan hända med lömska trädslag som denna.

Vilken lycka sen när man åter fick sitta i bilen över åkrarna hem. Ledig. Njuta med att handlat mumsigheter hem- lagade för en gångs skull fisk, denna gång för första gång i ugn med abbas sås och egengjord potatis. Resultatet = riktigt gott. Det tog dock nån timma i samma veva pratandes med papi i telefonen och nu har man receptet på korvstroganoff som blir på lördag. Men hann bara äta, diska, tända ljus o nu sitter man här i nästa del av godsaker. Film/anime med gött å trocca. Perfekt.