Jag kommer ihåg den tid då man kunde säga hej till vem som helst. Då man inte behövde tänka så mycket eller bry sig så mycket. Man kunde bara ha roligt och vara med kompisar dagarna lång. Man är nästan alltid glad. Men allt förändrades. Nu står så mycket på spel, man hanmar i svåra tider och lättare. Kompiars kommer och går, vissa stannar kvar. Minnen skapas och dras sönder. Mindre och mindre tid, det går så fortare. Snart står vi vid galevn till ett stort hus i 30 årsåldern och funderar på barndomen. Hur den var och alla minnen. De så stora problemen som egentligen bara var svammel. Allt glatt, roliga och även det hemska. Cykelturena, allt skratt, skolan och hela sin vardag.
Ta vara på dagen, det är vad jag gör! I alla fall försöker :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar