Jag har bestämt mig, de är dags att ta itu med livet.
Vill ut och upptäcka vad den här världen kan ge mig. Ut och fota den, minnas den. Jag vill ut till sommaren, springande i skogen med min hund hörandes toner av lugnade musik. Jag vill leva, dansa, skratta. Vara galen och harmonisk, djup. Umgås, inspirera, kreativ, finna kärlek, mystunder, springa barfota, ansvar, finna mig själv nu, förlåta, skrika, äventyr. Sätta mig ner högt uppe på ett berg, bort från verkligheten en stund. Om så för en dag och sätta tankar till ord, drömma mig till en annan värld. Jag bara rullar på i samma rutiner dag ut som in, dock upplyft av glädjespridande händelser. Nu är det dags från dessa små steg att forma personen som jag vill vara. Jag kan väl uttrycka de hela med dessa två dikter som kom flygandes ner från ingenstans i lördags-
Dansa och dö i passionens hetta
In i ögat på eldens låga ser jag klockans tickande siffror dansa
Tittandes in i en trans,
flyger dem vita stjärnorna med minnen från då, nu och fram
I toner av celtic musik reser sig den vita duvan
buren av örnens fjädrar mot horisonten
Fångad i drömfångarens dagars nätter bringande
lycka och hat, kärlek och otur
Den brinnande lågan tynar rött ut och hoppet somnar
Nätter blir till dagar, dagar blir till nätter
Vallmons sista blomma förvittrar
~NB
~
Att leva är att dö
Rösten av din ljuva stämma ekar i tusen toner av vinterns kalla vindar
För den, omfamnar, visar
Mot ett hjärta av is
Släpp greppet
Riv ner din mur av rädsla
Ett mörker bakom galler, letar och river efter frihet,
likt ett sorgset lejon på en cirkus
En silverdroppe faller längs din rosenröda kind
och korpen cirkulerar,
ett varv, två varv, tre varv
Döden hämtar sitt offer med en kall röst nynnande
"Att leva är att dö"
~NB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar