Vad gör jag med livet? Vad är vitsen med att vandra här på jorden? Vad är meningen med mitt liv här? Är det som en väninna sa "Varje liv har en gåva att förändra världen på", att förbättra eller försämra världen. Jag ser inga mål, jag ser inga drömmar, jag ser bara ideal som jag borde följa. Jag vet inte vad kärlek är eller vad sorg är. Att titta sig i spegeln och försöka älska sig själv är väl vardagliga problem i ens tonårings liv. Men sen då. När man som nästan inte är vuxen inte vet varför man andas här. Jag vet vad jag borde göra men inte varför. Finner balans som försvinner lika fort. Är halvhjärtad i allt och vet inte vad jag ska lägga passionen i. Lika svårt att tänka på universum, döden, människans existens som att titta på sig själv där i spegeln. Vissa verkar ju finna sin fot.. men jag förstår inte hur. Jag kan inte ens titta på mig och se en lyckad person. Fast ena halvan säger att jag bara svamlar och låter som en jävla tönt.. just de där tönt.. är det en bra formulering i sammanhanget. Kanske idiot, knäpp, galen. Jag gör bara det man borde göra. De vi är ska göra i uppväxten- skola, ansvar, kompisar, djur, ja.. allt man i vardagen gör. Jag är som en tvåsidad krona, en som virrar sig bort i mörkret och den andra som läxar upp o lyser upp dagen. Inbyggd i min mur, ser och hör och viskar fly.
Jag antar att det bara är att flyta på och se vart man hamnar, vart stigen för en, vart mitt hjärta vill. För just nu vet jag inte... är lycklig men endå inte. Jag har allt men ändå saknas något. Jag vill aldrig tycka synd om mig själv, vill vara stark.. men ibland så brister det bara. Antar att de är här man reser sig och ler. Ler och fortsätter vidare. Visst? Eller är det här jag ska släppa tankarna och finna de som man ska ha som dröm, mål och finna sig en familj, jobb och ett liv. Tänka på dem som har de värre. Tänka på dem som aldrig ser solen skina eller dem som ser sina föräldrar dö. Är de här jag ska inse att jag borde kämpa för rättvisa och kämpa för dem som inte har röst. Är de här jag ska inse att jag bara är en bricka i spelet och snart är de min tur att ta steget. Är de här jag ska inse att jag gör mitt bästa och bara le. En bricka i spelet om jordens framtid. Vad mina handlingar ger för konsekvenser.
De är svårt att leva sitt liv som man vill ha de när man inte själv vet hur. Man kanske ska låta "ödet besluta. Ta dagen som den kommer och leva av sina misstag. Men om man är rädd, om man är inburad i sitt hjärta, om man är inte kan släppa. Vad gör man då? Vad gör man om man är rädd att ens beslut inte går att förlåta, inte går att glömma. Man vill känna, höra, se dock ändå frysas ner i de tomma. Hur ska man leva sittt liv? Hur ska man leva de liv man fått i gåva?
Vet att man kommer låtsas som ingenting nästa dag, som att detta aldrig fanns i tanken. För man lever vidare, man går vidare, iväg och fortsätter. Lämnar sina dåvarande tankar att dö. Förvriden. Fan vad håller jag på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar