Från toppen till botten

Nu förstår jag verkligen uttrycket "att fejka ett leende". Gick från toppen till botten i en blink. Mår helt enkelt piss fast jag försöker finna saker som glädjer mig, tur nog hann jag vara med Linette innan hon for söderut igår, en bra sak under dessa dagar o att jag fann en tröjja jag alltid velat ha. Självfallet var jag inte grinig när jag åkte till luleå, nejnej då var jag hur lycklig som helst. Vi kom dit, jag, jasse, syrran, hampus & maja, packade upp, råka väcka hela drösen som redan var i läggan (olli + polare), handlade och gjorde oss i ordning för att promenera till stan. Där shoppade drösen, folk, fint väder, marknad och festivalen var i full gång. En sak som jag älskar med Luleå bortsett från hur staden ser ut är att där finns liv, rörelse.

Allting var fint innan nästa dag då jag redan på morgonen kände mig som femte hjulet och värre blev de. Fast fann ju glädje stunder med mamma osv. Men till kvällen hur hårt den sög i slutet. Snap, olli.. Den promenaden hem var nog den snabbaste jag gjort, arg, bitter och ville bara hem.
Jag har nog aldrig känt mig sviken av så många på samma gång och psyket har bara varit i kaos efteråt. Vet inte hur jag ska bete mig mer för att jag ska kunna vara snäll nog åt andra eller behaga andra för inser att hur mycket jag än gör de lär ju alla endå se ner på mig. Inte ens nära vänner verkar som dem är. Eller vad? Jag trodde jag äntligen hade kommit på fötter så faller jag fan lika fort. Vet inte vad jag ska ta mig till eller vars jag ska gå. Försöker finna min ro igen, men så fort jag tänker brister de inombords. Fort fort nu måste jag finna något att distrahera min hjärna för annars blir jag tokig.
Nu när man varit ensam hemma har man om något kunna tänka.. orkar bara inte längre. Men jag försöker finna butterflies and unicorns och se allting som är positivt för att hålla mig glad. Vill bara ha glädje, vill känna som de var innan denna skräp helg till psyke kom in i bilden. Jag till och med tänkte innan vi åkte ner till luleå på torsdagn att "de kommer gå neråt igen, då allt blir ett helvete" men inte trodde jag de skulle vända så fort. Var inte beredd på detta och... suck.. jag vet helt enkelt inte längre. Förhoppningsvis vänder denna känsla fort, att allting blir bra igen. De måste göra de. Nåmen ska nog promenera en sväng med rocky, å måla, läsa, se film och försöka räta upp allting. Känns faktiskt lite bättre efter att skrivit av sig lite. Till helgen är nog allt bra igen!