Är det konstigt att känna på ett speciellt sätt över något som borde vara barnsligt? Att förvridas av sina egna små maskotar på vardera axel, en med glatt leende som ömkar med värme medan den andre lutar sig fram hånskrattande åt allting, med ett skugga utav tvivel. Vem sida ska man luta sig mot när klumpen fallit ner som sten i din mage. Inte bry sig och låta ödet bestämma. Ta det som ett skämt och gå vidare. Jag vet inte. Men magkänslan säger att vänta. Låta klumpen förintas i små bitar nere i själen och försvinna av sig själv. Som de gjort många gånger innan. Men samtidigt vill en del utav mig ej det. Suck. Intalar mig själv att de kommer bli som förut. Den väcks, sen svalnar och sedan går man vidare. Till 90% kommer fallet avslutas så.
I alla fall, från att verkligen känt mig på toppen humör i helgen kan jag ju kort och gott säga att musikalen (teaterna) var verkligen värt timmarna - helt otroligt bra! Krogen därefter som vart helt okej (dj:n hade inte så koll på låtarna och var bra i nån minut att dansa till). Morgondagen, eller redan under natten, kom snön och vintern anlände. Så under hela lördagen föll snöflingorna och under dagen for jag o kompani mot stan där man sprang mellan affärerna, lyssnade på dragspel, tog en fika och njut i nuet. Hemma igen blev de att pyssla, laga middag och se på film. En myskväll i andra ord. Sista dagen på helgen blev en typisk söndag. Även så åkte olli, hennes mamma och fredik den dagen - är ensam i lägenheten just nu. I samma veva som de är ganska dött så är de också skönt att vara ensam en stund, ja en vecka. Få testa på att helt bo ensam.
Är också lite lugnare då jag gjort bort hälften av plugglistan och har kunnat kolla på en film idag - Guardians of the galaxy - som var ibland lite kliche dock mycket humor + karaktärerna var toppen. Helst "tvättbjörnen" med sin attityd och groot som är så underbar. Annars i allmänt har jag spenderat dagarna med musik, ljus och skrivit en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar