En sista pust, kanske

Värmen ger sig en sista pust innan kylan tar sig in på allvar här i luleå och jag tog mig tillfället att vandra vad som kan vara en av de sista gångerna mot ormberget. Tog mig turen upp för klippbacken och genom nya stigar runt i skogen - såg en ripa (?) och skrämde rejält en hare på väg hemåt när jag kom förbi en buske så rusade den ut, vit och vacker. Tillslut, målet blev nått då man nådde en av topparna, blickande bakom några grantoppar mot staden, solnedgången och älven. Kom hem just innan mörkret la sig likt en slöja över husen, 3 timmar senare. Utöver de åkte man med en liten packning efter skolan till Emma på fredagen (spel, flum, mat, prat osv.). Å annars sysslat med de vanliga. Du vet de där med tvättstuga, dammsuga, titta film, trocca, flum, läsning, matlagning etc.

Men nu är då helgen över och även denna långa muren av måndagen. Brukar vara så att så fort denna dag är över bara studsar resten av veckan iväg och så är de helg igen. Med sovmorgon, bildlektioner och tidig slut på skolan sista dagen. Känna friden i en stressig vardag gör att själsfriden hamnar i musiken och promenaderna. Där i det nuet kan man andas och lägga allt annat bakom sig. Utöver dagdrömmarna & böcker är nog de min verklighetsflykt antar jag. Helst nu när läxorna börjar läggas på hög och de är inte länge kvar till jul (redan julreklamer på spotify, glögg..m.m).
Men ser verkligen framemot dessa helger framöver, i alla fall fyra utav de - händer en del spännande!