Dikt

Drömmen som brann

Ur mina drömmar såg jag eld

Brände hål i djupet av mitt hjärta

 Bara aska kvar

Vandrande likt ett lik ute på myrarna,

försjunken i tvivlen om livet

Med björnen i handen,

lika sliten som berget,

bryts ner och blir till sten

Lever livet en lek som inte går att vinna

För varje steg jag tar 

reser sig hinder

Instängd bakom en cirkel av monster,

omringad av speglar som reflekterar

Jag ser fel och rätt men finner inget slut 

Vilse, glömsk,ilska

Vill sjunga visan om stjärnor, nynna mig ur bekymmer

Bryta mig ut ur buren i fågelns gap och finna vingarna likt en fjäril

Vill måla mig bilden om drömmen utan eldens heta lågor

~ NB