Blickar bakåt men tar steg framåt

Inte är de så dumt att vara tillbaka. Trivs ju as mycket i läggan och med olli. Nu är även issy här och gör oss sällskap. Fick en smärre chock när jag såg att de knappt finns någon snö här. Därborta är de fortfarande meterhöga snöhögar. Dock har de även där varit varmt under lovet med 4+ och här nere är de omkring 6+ å soligt. Är ju väldigt glad att våren kommer tidigare fast samtidigt lite wääh då gudmoder ska komma upp till påsk. Då bär vi oftast iväg på skoteräventyr och blir de tö m.m så går de ju inte.. Så de gör ju inget att det kommit hit men inte till Gällivare än va..?

Frågan som ofta ställs är om jag någonsin kommer flytta hem igen, till malmberget. Har funderat på de lite då o då och kom fram till typ ett svar. De beror helt på hur samhället och hur min framtida karriär, familjeförhållande etc. kommer se ut. För just nu när allting rivs ner, byggs om och helst om inte Kilen finns kvar ser jag inget positivt med att bo där + att jobben där är väl i min åsikt inte så tänkbara för mig. Fast fortfarande är de mitt hem och jag kommer säkert fara upp ofta om mina nära & kära bor kvar. Sen kommer jag säkert vela visa den del av mitt liv som finns i hjärtat till mina barn/man. Fast just till att bosätta där ser just nu inte som att jag kommer göra. Vill uppleva sverige, fara söderut en bit. Fara ut och resa jorden runt..? hah, nånå drömma kan/ska man alltid göra. Trots allt har jag knappt börjat leva än. En stor vid värld att upptäcka och utforska.