för du ser inte sanningen eller du vill inte. Jag ser den och vill inte ha den. Vill inte veta av den eller höra ett ord av den. Vill inte veta av den då jag skäms över den. Att veta vad som hände och att det inte går att göra ogjort och leva med det. Det bränns i samvetet. Ingen vill veta den riktiga sanningen, inte jag i alla fall. Den gör ont. Du kommer stå där och hur fort jag än springer så försvinner du i horisonten. För du och jag vet, sanningen, som vi inte ville veta av. Så nu blev det som det blev och jag kan inget göra åt det. Skilda vägar och någon mötesplats då och då. Så kul, vilken sanning. Vill så gärna säga några ord men vågar inte, kan inte och vars tog dina ord vägen?
Se, sanningen kommer alltid fram, hur mycket vi än hatar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar