Fredag äntligen och lovet har väl börjat okey. Hade inte mycket till lektioner idag. Gjorde inte ett skit på psykologin- läraren pratade sen fick vi gå och på foto har jag kollat på anime. Sen fick man skjuts hem, handlat, ätit pizza, promenerat, kollat film med mamma och fixat de sista i läggan, innan man far fyra på morgonen imon till piteå (hämta upp margona) och sedan hemåt. Ska bli sååå underbart att få komma upp igen. Dock har man inte hört av polarn som av någon anledning inte har förstått min vinkel och en syrra som gått en på nerverna. Och jag borde egentligen sova men här sitter man, lyssnande på avslappnande musik och funderar, som vanligt då.
Jag vet inte vad jag gör fel i vissa situationer. Jag känner att jag inte räcker till eller att jag inte gör allt i min makt. Att jag måste vara glad hela tiden för annars är de fel, jag försöker göra andra lyckliga när jag inte ens kan göra en själv lycklig i många fall. Är de bra? Är de underligt att man bara vill va ibland och slippa lite av livets ansvar som ges. Är de konstgt att man förnekar vad som händer i omvärlden för att kunna få en fungerande vardag? För här, just nu sitter jag och skriver massa skit, i min verklighet, i min värld, medan någon annan ex. skriker av skräck då ett bombplan just attackerat staden. Jag känner mig maktlös och galen då man vet mycket som händer men gör inget. Jag vet nog inte vart jag ska börja. Jag lever här och nu, i en värld där alla hemskheter bara är som en historia långt bort. Då hemskheterna inte är i närheten går de inte att sätta sig lika personligen. Man kanske inte kan, eller tänker på det, då man nästan inte tar in informationen som kommer, vad är sant och vad är falskt? Vem kan säga egentligen vad som är rätt och fel, vem är normal och vad vore en värld om alla fick lika mycket?
De här är bara en handfull bunt ur vad som kan poppa upp i min skalle under en dag. Förstå hur man ibland kan känna huvudvärken dyka upp. Fast man är väl inte ensam..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar